Rapportera sjukdomar!

....varför det kanske någon undrar. Jo, därför att varken klubben eller de enskilda uppfödarna har möjlighet att ta hänsyn till och bekämpa ärftliga sjukdomar och defekter om de inte är kända!

Enstaka fall av ärftliga sjukdomar kan dyka upp i alla raser utan att det kan sägas att de är ett problem i rasen och det är inget som leder till generella hälsoprogram – men för berörda uppfödare dvs de som har besläktade hundar kan det vara viktigt att veta så att hänsyn till detta enda fall kan tas i den fortsatta aveln. Det kan handla om att ta vissa hundar ur avel, att undvika vissa kombinationer i framtiden etc. Det kan också komma en dag när det enstaka fallet inte längre är så ensamt i sitt slag. Det kanske rent av finns så många fall att det måste betecknas som ett problem för hela rasen och ett hälsoprogram behöver införas. Den dagen kanske det inte upptäcks och identifieras som ett problem om inte ägare/uppfödare rapporterat tidigare fall och sjukdomen kan fortsätta att spridas i allt snabbare takt.

Hur vet man om den egna hundens sjukdom är ärftlig? Svaret är – det kan man inte alltid veta! Vissa sjukdomar anses alltid ärftliga och andra kan vara ärftliga ibland och ibland förvärvade. Det finns också sjukdomar som kanske betraktats som icke ärftliga men när man ser den ansamlas i en viss släkt så måste man utgå från att någon form av ärftlighet finns med i bilden.

Har din hund någon sjukdom eller defekt – rapportera det till klubbens avelskommitte! Det är bara när vi ser ett samlat material som vi kan dra slutsatser om eventuellt nytt hälsoprogram eller i rådgivningsverksamheten avråda från enskilda parningskombinationer. Det är endast ägare och uppfödare som kan lämna information om en enskild hund och det är endast med informationslämnarens medgivande som informationen får användas vid rådgivning. Vid statistiska sammanställningar förekommer inga namn.

Det är vår förhoppning att alla ska inse vikten av att rapportera sjukdomar oh defekter och det innefattar även sådana som inte är ”farliga” som t ex navelbråck, tandbortfall eller kryptorchism hos hanhundar. Ögondefekter och hudåkommor är av största vikt att rapportera likaväl som leversjukdomar och andra sjukdomar på inre organ mm. Utan kunskap om i vilken utsträckning olika sjukdomar/ defekter förekommer och var anlagsbärarna finns kan vi inte göra så mycket åt problemen.

Till uppfödarna vill jag säga att det är ingen skam att ha fött upp en eller flera hundar med sjukdomar/ defekter – det är levande varelser vi jobbar med! Det är däremot oetiskt att inte bry sig om saken och inte försöka se till att det inte händer igen!

Vi hoppas alla inser vikten av öppenhet och kunskap i hälsofrågorna så vi med gemensamma ansträngningar kan verka för en frisk och sund ras.
//AnnKatrin Johansson

Etiketter: hälsa