PRA (Progressiv retinal atrofi) är ett samlingsnamn för en grupp ögonsjukdomar som drabbar näthinnan och har liknande symtom. Prcd-PRA är en av de många olika former av PRA sjukdomar som finns. Prcd står för ”progressive rod-cone degeneration”, vilket på svenska betyder progressiv tillbakabildning av ögats tappar och stavar. Det har konstaterats fall av prcd-PRA utomlands hos både rat terrier (RT) och american hairless terrier (AHT), och därför anges testresultat för dessa på föräldrar till valpkullar på Annonstorget på RAHT hemsida.

Vad innebär sjukdomen?
De flesta hundar med prcd-PRA blir så småningom helt blinda. Valpar med denna sjukdom föds med normal syn, och debutåldern kan variera, men brukar ligga runt 3 års ålder. Det börjar med att hunden blir nattblind på grund av att stavarna som gör att ögat kan se i svagt ljus drabbas först. Därefter tillbakabildas även tapparna vilket gör att hunden inte längre kan se i dagsljus och blir helt blind. Även om sjukdomen anses vara smärtfri för hunden så påverkar den verkligen hundens livskvalité. Därför har vi givetvis som mål att inga svenskfödda RT eller AHT ska drabbas av prcd-PRA. För att uppnå det målet rekommenderas därför att alla avelsdjur gör ett DNA test för att se att de är fria från denna sjukdom eftersom den är ärftlig.

Vad uppfödare behöver känna till om prcd-PRA?
Sjukdomen nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att den drabbade hunden fått anlaget för sjukdomen från båda sina föräldrar. En hund som bara fått anlaget från bara ena föräldern utvecklar inte sjukdomen själv, men som bärare av prcd-PRA kan hundens valpar ärva anlaget. Nedärvningen ser ut så här:


Följande står att läsa i RAS (rasspecifika avelsstrategier) för både AHT och RT: 
”Föräldradjurens DNA-status för prcd-PRA samt PLL bör vara kända innan parning”.

Även om AHT och RT inte hör till de raser med SKK central registrering av prcd-PRA, så DNA tester uppfödare sina avelsdjur för att förhindra spridning av sjukdomen. Detta görs med ett enkelt svabbtest som man kan passa på att skicka in ihop med testet för PLL. Du kan alltid kontakta RAHT Avelskommitté för hjälp med vilket laboratorium testet ska sändas in till.

Observera att testet för prcd-PRA inte berättar om hunden bär på anlag för andra typer av PRA. Därför är det fortfarande bra att även ögonlysa för att kunna upptäcka andra ögonsjukdomar. Här är rekommendationerna angående ögonlysning i RAS:
”Då vissa sjukdomar som t ex PRA ofta debuterar sent och utvecklas över tid bör även hundar som uppnått fem års ålder ögonlyses på nytt inom ett år före varje parning. För hundar som uppnått åtta års ålder och har använts i avel rekommenderas ytterligare en ögonlysning”. 

Hitintills har de svenska hundarna som testats varit fria från anlaget (det förs dock ingen data över rasens tester av prcd-PRA på Avels-data att dubbel kontrollera mot). Behovet av testet kommer att utvärderas i samband med att RAS revideras, vilket sker var femte år.

Information från RAHT Avelskommitté

Uppfödarna i klubben skriver ut på Annonstorget om föräldradjuren är PLL-fria eller bärare. En hund som har PLL går inte i avel. 

Vad är PLL?
PLL är en smärtsam ögonsjukdom som leder till blindhet, och ofta drabbas båda ögonen samtidigt eller tätt efter varandra. PLL är lika vanligt hos båda könen.

Linsluxation betyder att linsen åker ur sin plats, som en knäskål som går ur led (patella luxation). Linsen hålls på plats av små fibertrådar som kallas zonuler. Om zonerna sträcks ut eller går av så kan linsen hamna fel och helt eller delvis lossna. 

Om detta händer måste hunden akut till veterinär för att kunna rädda synen på ögat, och också eftersom det är mycket smärtsamt för hunden! PLL kan leda till blindhet och sekundärt glaukom och därför behöver en ögonspecialist operera bort den sjuka linsen, och kan i vissa fall ersätta den med en konstgjord lins.

Hur vet jag om min hund har drabbats av PLL?
Om linsen faller ur plats så får ögat kraftigt nedsatt syn och blir inflammerat. Symptomen varierar beroende på om linsen faller framåt eller bakåt. 
Faller linsen bakåt kan det med tiden leda till näthinneavlossning, och det är riskabelt att operera. 
Om den faller framåt är det ett mycket akut tillstånd eftersom det gör att trycket i ögat ökar (glaukom) vilket ger mycket allvarliga smärtsamma symptom och ögat blir kraftigt inflammerat.

Därför vill man givetvis hellre upptäcka PLL på ett tidigare stadie vilket man kan göra genom ögonlysning som vi tagit upp i ett tidigare blogginlägg. En ögonlysare kan upptäcka det långt innan några symptom märks för hundägaren. 
Så när ska man börja ögonlysa? Vanligen drabbas en hund av PLL någon gång mellan tre till åtta års ålder. Medelåldern för att upptäcka det vid ögonlysning är cirka fyra år, så det kan man ha i åtanke.

Vad behöver ägare till PLL drabbad hund eller PLL-bärare känna till?
För att undvika att hunden utvecklar ett smärtsamt akut tillstånd av PLL rekommenderar forskare på Animal Health Trust att:

  • Alla hundar med dubbel uppsättning PLL-gener ska undersökas varje halvår av ögonspecialist från 18 månaders ålder och livet ut.
  • Alla PLL-bärare blir undersökta av ögonspecialist med 6 till 12 månaders mellanrum, från 2 års ålder och livet ut, eftersom även ett fåtal av bärarna utvecklar sjukdomen.


Vad uppfödare behöver känna till om ärftlighet
PLL är ärftligt och förekommer i båda våra raser. En hund kan dessutom drabbas av linsluxation som en följdsjukdom till andra ögonsjukdomar, framför allt vid glaukom (grön starr). Så en genetiskt PLL-fri hund kan alltså även den utveckla linsluxation av andra orsaker. En ögonlysare kan oftast skilja mellan ärftliga och förvärvade varianter av linsluxation.

Hur nedärvs den? Arvsgången betraktas som enkel autosomal och recessiv. Det innebär att för att en hund ska bli sjuk så måste den ärvt gendefekten av båda föräldrarna. Men det har konstaterats att PLL även förekommit bland ca 2-20% av de hundar som endast är bärare av sjukdomsanlaget (i dessa fall tycks PLL-bärare oftast inte utveckla sjukdomen förrän efter 8 års ålder). Att PLL-bärare kan utveckla sjukdomen innebär att det måste finns andra faktorer inblandade i sjukdomsutvecklingen, såsom andra hittills okända genmutationer och miljöfaktorer.

Det positiva är att det finns ett gentest som uppfödare kan använda för att få reda på om hunden är fri från PLL, är PLL-bärare, eller har fått dubbeluppsättning av PLL gendefekten och kommer utveckla sjukdomen. Om man behöver hjälp med att testa hundar du tänkt ska gå i avel så kan man kontakta RAHT avelskommitté för att få reda på hur man går till väga och vart testet ska sändas.

Det kan också vara bra för den som funderar på att importera en Rat terrier från USA att känna till att ca 2,5% av deras hundar är sjuka i PLL, och 33,3% av deras hundar är bärare. Finns även inrapporterade PLL-bärare i rasen både i Finland och Sverige. Så be alltid om att få se papper på att hunden har gentestats och är PLL-fri innan du importerar. 

Så kan man para en PLL-bärare?
Så här skriver SKK:
”Förutom rasspecifika hälsoprogram finns generell rekommendation att inte avla på känd anlagsbärare för linsluxation, det vill säga djur med linsluxation samt deras föräldrar och eventuellt redan producerad avkomma.”

Och så här står det om PLL under vårt rasspecifika hälsoprogram i RAS för både American Hairless och Rat terrier:

Mål
”Inga svenskfödda hundar ska drabbas av PLL eller prcd-PRA” 

Strategier
”Föräldradjurens DNA-status för prcd-PRA samt PLL bör vara kända innan parning.” 
”Då det förekommer att även anlagsbärare för PLL utvecklar kliniska symptom bör anlagsbärare undvikas i aveln och om sådan används ska den alltid ögonlysas i så nära anslutning till planerad parning som möjligt.” 


Med andra ord; väljer en uppfödare att avla på en PLL-bärare för att exempelvis hålla en genetisk mångfald inom rasen, så ska hunden ögonlysas innan parning, så tätt inpå parningen som möjligt (datumet för senaste ögonlysningen bör anges i annonsen). 
PLL-bärare får givetvis endast paras med hundar som är fria från gendefekten. Uppfödaren kommer då ange när de annonserar kullen att ena föräldradjuret är PLL-bärare, och noggrant informera valpköpare om vad det innebär både hälsomässigt för hunden och med eventuella kostnader för regelbundna ögonlysningar.

Det är viktigt att respektera en uppfödares rättighet att fatta ett personligt beslut om sin egen avel, och vi utgår ifrån att uppfödaren på ett ansvarsfullt sätt och med stort allvar tänkt igenom det hela noga innan de kom fram till att rasen verkligen skulle gynnas av en parning med en viss hund som är anslagsbärare. Det kan exempelvis handla om en hund från en mycket ovanlig blodlinje, med många andra styrkor som rasen behöver, och det finns inga syskon eller nära släktingar till hunden som är PLL-fria och kan användas istället.

Men med tanke på att våra svenska American Hairless terriers är helt PLL-fria är det mycket svårt att motivera hur det skulle gynna den rasen att para med en PLL-bärare, och därmed avla in en så pass allvarlig sjukdom som tack och lov inte finns i våra svenska AHT.

Avslutningsvis vill vi uttrycka vår uppskattning till uppfödarna som alla lägger ner pengar och ansträngning på att testa sina avelsdjur för att hålla våra älskade raser friska! Tillsammans har vi kommit så här långt! :)

Information från RAHT Avelskommitté

Referenser:
http://terrierklubben.se/wp/wp-content/uploads/2014/11/TP4-2011-AK-Linsluxation.pdf
RAS - American Hairless terrier
RAS - Rat terrier
http://www.aht.org.uk/
http://www.offa.org/
https://www.skk.se/

När man läser i valpannonserna på Annonstorget så har uppfödarna angett patella status på föräldradjuren i form av 0/0. Vad är patella? Vad betyder 0/0? Och varför kontrollerar uppfödare patellorna på sina avelsdjur?

Patella betyder knäskål, och luxation betyder förskjutning. Det handlar alltså om att knäskålen går ur led. Den kan hamna ur sin position och hamna både på insidan (medialt) eller på utsidan av knäskålen (lateralt). Orsaken kan vara både försvagningar i leder eller muskler runt knäskålen, eller missbildningar i själva skelettet. Till viss del kan du förebygga patellaluxation genom att hålla hunden vältränad och inte onödigt belasta knäna.

Hunden visar inte alltid upp symptom, men när den gör det märks det till exempel på att hunden börjar halta till och från, och ibland gå på tre ben. Med tiden kan hunden utveckla mer smärta, en knäande gång och detta kan i längden leda till artros. 

Misstänker du att din hund visar symptom på patellaluxation ska du givetvis uppsöka veterinär för undersökning. Veterinären ställer diagnos genom att känna på knäskålen, och ofta görs även en röntgen för att fastställa diagnosen. I allvarliga fall kan patellaluxation behöva åtgärdas kirurgiskt.

Vad betyder 0/0?
När veterinären undersöker hundens knän graderas patellaluxation på en skala från 0-3.
Grad 0 = Knäskålen är normal och ligger fast
Grad 1 = Knäskålen kan flyttas vid manipulering för att sedan av sig själv återgå till normalt läge.
Grad 2 = Knäskålen kan flyttas både vid manipulation och av sig själv och kan stanna ur led.
Grad 3 = Knäskålen är permanent i fel läge och inte kan flyttas tillbaka till normalt läge.

Eftersom en hund har två knän så blir exempelivis resultatet om ett knä är normalt men på andra knät går knäskålen att flytta men återgår spontant till normalt läge = 0/1

Vad uppfödare behöver känna till om ärftlighet
Patellaluxation är ärftligt. Nedärvningen är polygen, vilket innebär att det är flera gener som samverkar för att det ska nedärvas, och man vet tyvärr inte exakt vilka dessa gener är. Därför rekommenderar SKK att endast hundar med normala knän ska gå i avel, och att man även tar hänsyn till närbesläktade hundars patella status. Detta är även rekommendationen i RAS (rasspecifika avelsstrategier) för både american hairless och rat terrier.

Eftersom våra raser hör till de numerärt små terrierraserna kan det finnas enstaka fall då en uppfödare anser det vara försvarbart att låta para en hund med en 0/1 på grund av att hunden på alla andra sätt bedöms tillföra rasen värdefulla egenskaper eller nya blodlinjer. Det är en uppfödares rättighet att fatta ett sådant personligt beslut angående sin egen uppfödning, och en hund med 0/1 bör då endast paras med en hund som har 0/0 på patella undersökning. Det ska sedan framgå i valpannonsen att ett av föräldradjuren har en 0/1, och uppfödaren ska informera valpköpare om vad det innebär.

För uppfödare är det viktigt att tänka på att undersökning av patellorna bör göras efter att hunden är minst 12 månader gammal, och utföras på SKKs patellaintyg utav en veterinär med specialist-kompetens i hundens sjukdomar. Resultatet registreras i SKK Avelsdata.

Som statistiken nedan från SKK Avelsdata visar, så är inte patellaluxation vanligt bland våra svenska american hairless, och med fortsatt ansvarsfull avel kan det förbli så :)

Information från RAHT Avelskommitté

När man läser i valpannonserna på Annonstorget så har uppfödarna angett information om föräldradjuren, och då kan man bland annat se att det står ”Ögonlysning: UA”. Vad är ögonlysning, och varför gör man det?

Ögonlysning görs för att hitta medfödda defekter eller ärftliga ögonsjukdomar hos hundar som ska gå i avel. Det finns många olika ögonsjukdomar som man tittar efter. 

Undersökningen får bara göras av en veterinär som är speciellt utbildad och examinerad för att bedöma ärftliga ögonsjukdomar på hund.

Hur går det till?
Före undersökningen droppas ett pupillvidgande medel i hundens ögon för att man ska kunna se ögats inre delar under undersökningen. Det tar ungefär 20 minuter för pupillen att vidga sig tillräckligt för att påbörja undersökningen som utförs i ett mörkt rum. Veterinären tittar på ögonbotten, iris, lins, näthinna, synnerv, hornhinna och ögonlock med olika instrument. 

Undersökningen gör inte ont och brukar gå rätt fort (ca 10 min). Ögondropparna är inte heller obehagliga för hunden. Men eftersom det tar två timmar eller mer innan pupillen drar ihop sig helt till det normala igen är ögat ljuskänsligt, så man ska låta hunden undvika starkt solljus och stark belysning i ett par timmar efter undersökningen.

Du får svaret direkt. Om allt ser bra ut bedöms ögonlysningens resultat var UA (utan anmärkning). Om veterinären ser något som tyder på missbildning eller sjukdom kan veterinären vilja följa upp med ytterligare undersökningar för att fastställa diagnos ifall det inte går att göra direkt.

Efter undersökningen fyller veterinären i intyget och resultatet registreras i SKK Avelsdata.

Vad uppfödare bör känna till
Med hjälp av ögonlysning kan man se tecken på många olika ärftliga ögonsjukdomar och missbildningar som kan ge allvarliga hälsoproblem för hunden. Därför ska det göras innan avel för att förhindra att eventuellt sprida en sådan sjukdom/missbildning i rasen.

Angående ögonlysning står följande rekommendation i RAS (rasspecifika avelsstrategier) för både american hairless terrier och rat terrier:

  • Ögonlysning utförd av veterinär med specialistkompetens bör göras innan en hund tas i avel och tidigast då hunden uppnått 18 månaders ålder. 
  • Då vissa sjukdomar som t ex PRA ofta debuterar sent och utvecklas över tid bör även hundar som uppnått fem års ålder ögonlyses på nytt inom ett år före varje parning. För hundar som uppnått åtta års ålder och har använts i avel rekommenderas ytterligare en ögonlysning.

Som ni ser nedan av SKK Avelsdata så har de svenska american hairless terriers som ögonlysts och finns i deras register varit UA. Dock har det förekommit upptäckter på ögonsjukdomar hos svenska american hairless terriers som ännu inte var registrerade i SKK när ögonlysningen gjordes och vars resultat därför inte registrerats i Avelsdata, så det är viktigt att fortsätta ögonlysa våra avelsdjur!

SKK/uppfödning/hälsa/hälsoprogram/ögon
Vill du läsa mer på egen hand? På denna länk finner du SKKs sida med förteckning över de ögonsjukdomar man söker efter när man ögonlyser, samt deras länkar till information om respektive sjukdom.

Information från RAHT Avelskommitté

En solig söndag den 24 mars, träffades vi i SKKs fina lokaler i Sollentuna. Dagen börjades med en mycket trevlig och intressant föreläsning av Jeanett Lemmeke som engagerade alla närvarande. Hon har varit uppfödare och exteriördomare under många år och lämnade oss med nya intressanta tankar runt avel och goda råd när det gäller rasklubbar.

Sen hade vi prisutdelning för Årets Utställningshund 2018. Här följer bild på pristagare i varje kategori. Texten till varje bild berättar pris, hund och ägare. Bilden går att förstora vid klick.
Ett STORT GRATTIS till alla!!

På sidan Årets Utställningshund 2018 finns bilder på hundarna som blev Årets Bästa Hane och Tik. 
Vi vill passa på att tacka Jörgen Lundqvist som tagit initiativet till denna tävling, hållt reda på allas poäng och sammanställt resultatet. Bra jobbat!!!

På Årsmötet valdes in nya ledamöter i styrelsen. Efter det har vi haft vårt konstituerande möte. Så styrelsens sammansättning är nu:
Jakop Granlund ordförande, Ellinor Forsberg vice ordförande, Raija Saikkonen kassör, Cherrie Granlund sekreterare, Adam Lenert ledamot, Stefania Tjernberg ledamot, Johan Forsberg förste suppleant, och Andreas Tjernberg andre suppleant. 
Vilka som valdes till valberedning och revisorer kan ni se på sidan Organisation.

Vi önskar alla nya och gamla förtroendevalda lycka till under det kommande året!
Och vi vill även tacka de förtroendevalda som slutat för deras insats!

Många funderar på om de ska skaffa en till valp eller ej. Visst blir man valpsjuk när det dyker upp en massa valpannonser! Och man kanske har funderat på ett tag att det skulle vara roligt och bra för den hund man redan har att få en kompis. Eller man kanske vill ha en valp för att ens hund börjar bli till åren. Ibland tycker flera i familjen att det är så roligt att hitta på aktiviteter eller tävla med hunden så familjen behöver fler hundar att samsas om.

Men samtidigt kanske man är orolig för att det ska bli dubbelt så mycket jobb med två än en. Har man tiden och engagemanget? Det blir mer kostnader också. Har man råd? Och kommer hundarna komma överrens? Vad tar man sig till om de inte gör det? Ja, det är många frågor att ta ställning till.
 

Blir det dubbla jobbet?

Båda hundarna behöver fostras. Förlita dig inte på att den äldre hunden ska fostra den yngre, utan det är ditt jobb. De behöver också få göra saker utan den andra hunden med jämna mellanrum. Valpen kan till exempel behöva miljöträna och gå på valpkurs, medan den äldre hunden uppskattar en rejäl promenad utan valpen och kanske gå på någon form av aktivitet som ni brukar ägna er åt. 

Den nya valpen behöver också ensamhetstränas utan den äldre hunden så att den klarar det med. Och man kan inte lämna två hundar jättelänge bara för att de har varandra. Men stunden de är ensamma hemma känns troligen lättare när de har varandra.

Kostnadsmässigt ska givetvis båda hundar utfordras, försäkras, gå till veterinären ibland, sitta säkert i bilen, ha kläder och leksaker osv. 
 

Kommer de tycka om varandra?

Drömmen är ju att hundarna ska bli bästisar. Endel älskar varandra från första stund, andra behöver lite mer tid på sig för att lära sig tycka om varandra. Räkna inte med att den vuxna hunden är överförtjust första veckan. Hjälp den få lugna pauser från den lilla vildingen med alla vassa valptänder.

Det som är mest avgörande för om hundarna kommer passa ihop är hur de matchar varandra rent personlighetmässigt när det gäller aktivetsnivå och temperamment. Så det finns ingen garanti, men man kan ge hundarna bästa förutsättningarna för att bli kompisar om man tänker igenom lite saker i förväg.

Ålder
Hur gammal är hunden jag redan har? Vissa äldre hundar kan livas upp av att få hem en yngre kompis, men en rikigt gammal hund kan tycka det blir riktigt jobbigt med en valp. Om din hund är så gammal så kan det vara mer kärleksfullt mot din gamla kompis att få leva sin sista tid i lugn och ro, alternativt ta en vuxen hund som du känner passar dig och hunden du redan har.

Är din hund däremot för ung kan det vara bättre att vänta tills din första hund har blivit mer vuxen och mer färdigfostrad. Många med erfarenhet rekommenderar att man väntar tills första hunden är 2 år. På så vis minskar också risken för bråk om rang när ålderskillnaden är tydlig.

Kön
Man kan absolut ha två hundar av samma kön som blir superbästisar och aldrig bråkar. Och det underlättar verkligen om man låter första hunden bli vuxen innan man skaffar den andra så rangen är klar. Men ibland vill de göra upp om rangen ändå och då får du vara tydlig med att det inte får spåra ur och att det faktiskt är du som är flockledare.

Vill du istället ha hund och tik så brukar de gå bra ihop, men istället måste du tänka efter före hur du ska göra under tikens löp för att det inte ska bli valpar. Har du någon som kan vara hundvakt åt hanen under löpen? Att hålla dom åtskilda i samma hem kan innebära att du har en hane som matvägrar och ylar så grannarna klagar och du inte får sova. Tänk också på att det har hänt många gångar att hundar har lyckats ta sig till varandra även fast ägarna trott att de har hållt dom isär på ett säkert sätt. 

Slutligen...
Lämna inte hundarna själva i början innan du vet att det fungerar bra. Se till att båda hundarna får äta och vila ifred.

Och sist men inte minst, låt inte den första hunden få känna sig åsidosatt och bortglömd i all uppmärksamhet den lilla söta valpen får. Du kan till exempel be gäster hälsa på den äldre hunden först. 

Under våren väntas många fina AHT valpar födas, både nakna och pälsade (se klubbens Annonstorg). Så om du bestämmer dig för att skaffa din första, andra eller kanske rentav tredje hund, så önskar vi dig all lycka till! :)

Alla vill ju krama en AHT! :) Alla vill ju krama en AHT! :)

Tack alla tvåbenta och fyrbenta som bidragit till klubbens första egna monter! Tidigare år har härliga eldsjälar visat upp sina fina American Hairless terriers i Svenska Terrierklubbens monter där rasen dragit till sig mycket uppmärksamhet. Så nu var tiden verkligen mogen för klubben att ha en egen monter. Och vilken helg det blev!! Det kom över 27000 besökare till mässan, och det var högt tryck på montern.

Nedan är lite bilder på nybyggda montern fredag kväll, och från pågående mässa. Tyvärr kom inte alla underbara och duktiga vovvar och monterpersonal med på bild på grund av att montern helt enkelt var för välbesökt för att man dessutom skulle ha tid att fota. Men alla som hjälpt till är otroligt uppskattade! Och tack alla som kom och besökte montern också. Vi ses väl igen 3-6 januari på MyDog?! ;)

Mycket intressant kom fram på SKK Avelskonferens helgen 10-11 november 2018. Konferensen hade temat "Avel för exteriör - då, nu och i framtiden".
I detta inlägg kommer lite tankar från en föreläsning med temat "Exteriör ur ett kommunikationsperspektiv och senaste nytt på forskningsfronten", med föreläsare Per Jensen som är professor i etologi på Linköpings universitet.

Avel - Exteriör - Kommunikation
Enligt DNA-studier så härstammar våra hundar från endast några få varghonor, troligen i Sydostasien. De kan ha blivit tama av att få mat av männsikor, och i och med det började domesticeringen av vargen och även avel för vissa egenskaper.

Det som alltid sker när en djurart domesticeras är att utseendet på djuret förändras. Följande förändringar är typiska:

  • Storlek - oftast till det mindre
  • Pälsen förändras - oftast till mindre päls
  • Pigmentförändring - ljusare färger, fläckar och pigmentlösa vita partier
  • Kortare ben
  • Kortare skalle och trubbiga nosar
  • Hängande öron
  • Krullsvans
  • Hudveck
Jämför till exempel en varg med en bulldog som enligt Per har alla kända exteriöra domesticerings förändringarna. De här typiska förändringarna sker spontant och kallas domesticeringsfenotypen och kan ses hos en uppsjö av arter som omfattar allt från hundar, grisar och kor till vissa icke-däggdjur som höns och vissa fiskar. 

1959 startade den ryske genetikern Dmitry Belyaev ett experiment där man domesticerade silverräv. Man avlade endast för beteende (tamhet) genom att välja de rävar i avel som visade upp minst rädsla för människor (se Belyaevs experiment med silverräv). Mycket riktigt lyckades man få fram tama rävar som beter som hundar. Och precis som Belyaev misstänkte så dök också de typiska exteriöra förändringarna upp utan att man avlat för det. Det första som hände var pigmentförändringar. Inom 10 generationer föddes rävar med hängöron, krullsvansar och trubbnosar.

Vad har nu detta med kommunikation att göra?
Hunddjur kommunicerar med olika kroppssignaler. Vargen har ett brett spektra av olika kroppsignaler. Bara med ansiktet påstås vargen ha 60 olika ansiktsuttryck att kommunicera med. Med hundar har man sett att ju mer varglik en hund är, desto mer kroppssignaler använder den. I studier visade sig siberian husky och schäfer vara mest varglika i sitt kroppspråk, men ändå har en schäfer bara 12 olika ansiktsuttryck på sin repertoar jämfört med vargens 60.

Ja, hur signalerar man med öronen när de hänger? Vad gör man när man har för lite ragg eller ingen ragg alls? Eller är för långhårig för att resa ragg? Hur varierat kan man signalera med en svans som krullar sig över ryggen? Och hur gör man olika ansiktsuttryck när ansiktet redan är fast i ett hoprynkat ansiktsuttryck? 

Enligt studier har därför hundar svårare att kommunicera med varandra än vargar har. MEN, hundar är ju inte avlade för att kommunicera med varandra, utan med människor.

Hur kroppsspråket kompenseras
Våra hundar kan istället sådant som vargar inte kan och inte behöver.
Dels kompenserar de det med rösten, se tidigare inlägg. En varg har bara en typ av skall, medan till exempel en Staffordshire bullterrier har 12 olika typer av skall. Och matte och husse förstår oftast på nåt instinktivt sätt skillnaden på olika skall.

Men något ännu mer intressant är detta med referens gester. Hundar förstår våra referens gester. När vi till exempel pekar eller tittar på något så förstår hunden att den ska gå dit. Och man vet ju att hundar inte bara förstår våra gester, utan man kan dessutom lära hunden teckenspråk om ägaren eller hunden är döv.

Men inte nog med att de förstår gester. Till skillnad från vargar så använder hundar själva referens gester för att kommunicera med människor. Forskare har kartlagt 19 olika referns gester som hundar använder för att till exempel säga
  • ge mig mat/vatten
  • klia mig
  • ge mig leksaken
  • öppna dörren
Här är länk till en film så du kan se exempel på vilka gester de gör. Du kommer känna igen dom! :)

Just nu är det mycket tal om att kennelhostan går. Kennelhosta orsakas av flera olika smittämnen. Om din hund ska tävla eller träna ihop med andra hundar, eller vistas på hunddagis eller hundpensionat är det en bra idé att hålla hunden vaccinerad mot kennelhosta.

Symptomen är skrällig, ihållande hosta och besvär från halsen. Hundarna kan hosta så att de får kväljningar och hostar upp vitt slem. Ibland kan man som matte/husse tro att hunden har satt något i halsen. Ofta har hunden också en kort febertopp i samband med att hostan börjar. Vanligen kan hunden vara rätt så pigg och hostan går över på 7-10 dagar. Men i vissa fall håller hostan i sig längre och hunden blir mer allmänpåverkad och hängig med dålig aptit.

Jag fick kennelhostan på mitt dagis men börjar känna mig piggare nu :) - Milo Jag fick kennelhostan på mitt dagis men börjar känna mig piggare nu :) - Milo

Hur smittar det? Kennelhosta smittar genom direktkontakt som när en sjuk hund kommer nos mot nos med en annan hund, nyser/hostar, eller till exempel delar vattenskål och leksaker med andra hundar. Inkubationstiden är vanligen 4-10 dagar och hunden smittar redan innan den visar symptom. En hund som redan haft kennelhosta blir inte immun utan kan få det igen.

Vad ger man för behandling? Har din hund fått kennelhosta bör den vila och inte anstränga sig. Sele kan vara bra istället för halsband som trycker mot halsen och kan reta till hostattacker. Givetvis ska din hund hållas borta från att träffa andra hundar, och inte vistas där många hundar rör sig. Ofta blir hundar friska utan behandling. Ibland skriver veterinär ut hostdämpande. Ta dock tempen varje dag för att hålla koll på att febern inte håller i sig, eller kommer tillbaka efter några dagar. Om din hund får hög feber som håller i sig, eller svårt att andas ska du kontakta veterinär. Tänk på att inte ta in hunden i väntrummet med andra hundar så att de blir smittade.

Hoppas alla får hålla sig friska nu! Ses på Stockholm Hundmässa :)

Etiketter: hälsa kennelhosta

Detta var temat på medlemskonferensen 27 oktober med föreläsare Mia Svärd. Mia Svärd är ledamot i Svenska Terrierklubbens styrelse, avelskommitté, och är sammankallande i kommittén för numerärt små terrierraser (NSTR). Dessutom har hon stor och lång erfarenhet att avla Ceskyterrier som är en numerärt liten terrierras. Här kommer nu huvudtankar från denna konferens för er som inte kunde närvara. 

Vad betraktas som en numerärt liten terrierras? NSTR kommittén har valt att sätta gränsen vid ett medeltal på 50 registreringar i SKK per år under de senaste 5 åren. Dit hör AHT och Rat.

Urvalet - selektera inte för hårt!
Selekterar vi för hårt får vi inga avelshundar kvar, och rasen kommer gå från en numerärt liten ras till en utdöd ras… Så hur bör man tänka när man väljer avelshundar? Som uppfödare behöver vi väga in :

  • Hälsa
  • Mentalitet
  • Funktion
  • Exteriör
  • Genetisk variation

Hälsa
Att avla på friska djur är en självklarhet! Vi vill avla för hälsa genom att hälsotesta, vara öppen och ärlig med våra hundars hälsa, skapa många och goda kontakter med andra uppfödare, och framförallt vill vi inte döma andra uppfödare eftersom detta skapar en miljö där uppfödare inte vill prata med varandra om sina hundars hälsa. 

Så hur kan vi undvika här att selektera för hårt? Vi måste först och främst prioritera att avla bort sjukdomar som inte går att medicinera och som orsakar lidande och död. Vid sjukdomar som ärvs recessivt tar man bort den sjuka hunden ur avel samt alla kända anlagsbärare. Detta innebär att man tar bort den sjuka hundens föräldrar ur avel, samt den sjuka hundens eventuella avkommor. Men syskon då? Vid recessivt nedärvd sjukdom är 33% av kullsyskonen inte anlagsbärare. För halvsyskon är risken 50% att de är anlagsbärare. Därför måste man här avväga hur allvarlig sjukdomen är innan man bedömer om man ska selektera bort syskon ur aveln. Beslutar man att ta en kull på ett syskon till sjuk hund ska givetvis valpköpare informeras.

Mentalitet
Detta är lika viktigt som hälsa! Att ha en hund med dålig mentalitet, till exempel en aggressiv eller extremt rädd eller stressad hund, kan göra hundägandet till en ren plåga istället för den glädje som man föreställde sig när man tog hem sin valp… Ett verktyg i avelsarbetet för mentalitet är BPH.

Funktion
Först och främst ska de fungera som familjehundar, så det hänger ihop med att våra hundar har en sund mentalitet och god hälsa.

Exteriör
Exteriör är faktiskt det minst viktiga och ska därför generellt sett inte prioriteras i en numerärt liten ras. Istället för att selektera bort hundar med exteriöra fel (som bettfel, fel storlek, proportioner, vinklar, öron osv) ta en kull och se hur avkommorna blev. Avla bort från fel istället för att selektera bort.

Genetisk variation

  • Leta efter ovanliga blodlinjer.
  • Importera obesläktade djur.
  • Låt inte en blodlinje dö ut!
  • Minst en hane och en tik från varje kull bör gå i avel (och i särkilt genetiskt värdefulla kullar låta fler valpar gå i avel). Tänk på att hundar som inte går i avel räknas inte genetiskt...
  • Undvik att upprepa parningar. Detta är givetvis inte förbjudet på nåt sätt men gynnar inte den genetiska variationen.
  • Undvik kraftig inavel! Linjeavel är alltid inavel. Typavla istället genom att hitta lika typ i andra linjer.
  • Använd hundar ur så många olika linjer som möjligt. Undvik matadoravel, alltså att en hund blir far till väldigt många valpar. Men i längden är det anatalet avkommor och barnbarn som går i avel som är det viktiga.
 

RAS 
RAS är en förkortning som står för Rasspecifika Avelsstretegier. Varför har man RAS?

  • Det ger ökad kunskap om rasens historia, vilket är viktigt för att förstå rasens egenskaper, funktion och utmaningar.
  • Ger en tydlig bild över populationsstrukturer. Information om rasens antal, fertilitet, inavel, ålder vid avelsdebut, hanhundsanvändning och matadoravel.
  • Ger nulägesbeskrivning av rasens hälsa som grundar sig på avelsdata, enkäter och rapporter till avelsråd/styrelse. Och en beskrivning av rasens mentalitet som grundar sig på enkäter, BPH och utställningskritiker.
  • Mål och prioriteringar för framtiden. Här ska målen vara mätbara och rimliga. Ju fler saker man prioriterar, desto svårare blir det att nå målen.  
  • Den revideras var femte år.

Uppfödarna styr själva över sin avel, men de ska vara väl insatta i RAS. Målen i RAS nås snabbare om alla uppfödare strävar efter samma mål. Men samtidigt måste olika uppfödare prioritera olika eftersom de har olika blodlinjer. En uppfödare kanske till exempel måste prioritera ett visst hälsotest medan en annan uppfödare måste prioritera ett annat på grund av att de har olika blodlinjer med olika hälsoprofil.

BPH
Denna förkortning står för Beteende- och personlighets-beskrivning hund. Hund och förare går en bana med olika stationer med där man testar hur hunden reagerar på olika stimuli. Detta är inget test, utan en beskrivning, så det finns inga rätt eller fel.

Resultatet förs in i avelsdata. Detta innebär att ju fler hundar i rasen som gör ett BPH desto tydligare kan man se en beteende och personlighets-profil över rasen. Det gör det också möjligt att kunna följa rasens mentalitet under lång tid och är alltså viktigt för att kunna beskriva mentaliteten i RAS, och att hålla koll på att den inte drastiskt förändras.

BPH är också ett viktigt verktyg för den individuella uppfödarens avelsarbete. Man lär sig mycket om sin hund och sina blodlinjer! Läs gärna mer om BPH i blogginlägget: BPH - nåt för alla? Absolut!

Avslutningsvis fick vi även med oss detta :)

EN UPPFÖDARES GYLLENE REGLER

  • Alla uppfödare bidrar till att fler djur används i avel, vilket ökar den genetiska variationen. Bättre att de föder upp än att de inte föder upp.
  • Man måste inte tycka att alla uppfödare avlar ”rätt”, men man måste respektera att deras avel är deras val och inte mitt.
  • Man måste inte älska alla, men man måste uppföra sig civiliserat och artigt.
  • Prata aldrig illa om andras hundar.
  • Kom ihåg att ingen sitter med facit i hand. Att vi tänker olika kanske räddar rasen någon gång i framtiden.
  • Arbeta för öppenhet och ärlighet. Detta kräver kunskap, mod och diplomati.
  • Var stolt över att du föder upp en numerärt liten terrierras. Det är det inte alla som gör! Lär känna uppfödare av andra numerärt små terrierraser och lär av varandra :)
Etiketter: avel bph

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Kicki Bergströmer » Sommarträff blev fullträff!:  ”Tack för en härlig dag! Det var så roligt att träffa alla AHT och ägare. Extra r..”

  • My » Hur du lär hunden stå fint.:  ”Jättebra film och beskrivning! Har kollat hur många liknande som hellst där man ..”

  • Natalie Cannrox » Hundlöpet!:  ”Wow vilken inspiration. Jag skriver gärna upp mig och Amigo ❤ han hade älskat de”

Arkiv

Länkar

-

Etiketter